Anders Uppströms editioner 1854 & 1857

Se Uppströms editioner från 1854 och 1857

Anders Uppström (1806–1865) blev professor i »Moesogötiska och därmed besläktade språk« vid Uppsala universitet 1859. Han hade meriterat sig, inte minst genom sin edition av Codex argenteus. När den publicerades 1854 saknades tio blad i originalmanuskriptet. Tre år senare kunde Uppström komplettera sin edition med dessa tio blad som nu återfunnits.

Redan när Julius Löbe arbetade med kollationeringen av Codex argenteus sommaren 1834 kände man till att det saknades tio blad i handskriften som tidigare funnits där under dess tid i Uppsala. Det hela var naturligtvis skandalöst. Man visste inte hur bladen hade försvunnit och när. Förlusten hölls hemlig och medgavs inte förrän ett par år senare. Och då försökte man fortfarande hålla den nedtystad. När Uppström arbetade med sin edition av Codex argenteus var förlusten av de tio bladen synnerligen irriterande för honom. Bladen hade ju varit försvunna länge och saken var allmänt känd. Uppström kunde inte acceptera luckan i handskriften, utan ville gå till botten med saken.

I sitt sökande efter de tio felande bladen mötte Uppström inte något positivt gensvar från Johan Henrik Schröder, universitetets bibliotekarie. Men så råkade han komma att tala om bladen med den gamle biblioteksvaktmästaren Lars Wallin. Det blir ett samtal som pågår av och till i över två år och som i sig är en mycket fascinerande historia. En månad före sin död ger Wallin Uppström de felande bladen när Uppström besöker honom vid hans sjuksäng. Wallin förnekar att det är han som stulit bladen, även om Uppström tror att han har det. Trots det skriver Uppström mycket varmhjärtat om Wallin i företalet till sin utgåva av de tio återfunna bladen (fast på latin): »Gud, inför vilken Wallin nu måst avlägga räkenskap för sitt liv, känner vad han sagt sant och vad han sagt falskt; jag tror, att dessa blad för omkring 25 år sedan stulits av denne man, och då jag nu uttalar denna min mening, kan jag ej underlåta att känna mig tacksam mot den döde, som återgav mig det som han utan svårighet kunnat förstöra för all framtid, och ehuru jag avskyr hans brott, önskar jag av hela mitt hjärta, att alltings skapare mot honom må visa sig snarare som en mild än som en sträng domare.«

Uppströms edition återger handskriftens text translittererad till latinska bokstäver med sidor och rader markerade. Texten är ordnad efter kapitel och verser på "modernt" sätt, men den eusebianska sektionsindelningen är också markerad liksom guldskriften, de förstorade initialerna och de upplösta ligaturerna. I ett supplement finns parallellnumren i kanontavlorna under texten angivna, och i ett annat supplement finns en översikt över handskriftens ursprungliga blad och de alltjämt existerande. »Praktiskt taget har Uppström här … nått det definitiva, och hans arbete är som filologisk prestation slutgiltigt«, säger Friesen och Grape.