Uppsala universitetsbibliotek

Rusinska samlingen

Det rusinska språket är ett slaviskt minoritetsspråk som skrivs med det kyrilliska alfabetet och är nära släkt med ukrainskan. Den rusinska samlingen består främst av material från rusinerna i Vojvodina och Slavonien.

Samlingen är uppordnad och uppställd på Karin Boye-biblioteket, men den är ännu inte katalogiserad i Libris eller Disa.

Den rusinska samlingen tillhörde Sven Gustavsson, professor i slaviska språk vid Uppsala universitet 1977-2003. Efter hans bortgång 2013 skänktes samlingen av institutionen till Uppsala universitetsbibliotek. Sven Gustavsson, som var mycket intresserad av minoritetsspråk, var en av de första att studera och beskriva det rusinska språket, och det gällde framför allt den rusinska som talas i norra Serbien och i östra Kroatien. Den absolut största delen av samlingen kommer också därifrån och den innehåller cirka 500 tidskriftshäften och kalendrar samt 200 böcker, mestadels från andra hälften av 1900-talet.

Det rusinska språket är ett slaviskt minoritetsspråk som skrivs med det kyrilliska alfabetet och är nära släkt med ukrainskan. Det talas framför allt av rusiner i östra Slovakien, i Vojvodina i Serbien och i östra Slavonien i Kroatien, men det finns vissa skillnader mellan rusinskan i Slovakien och den i Serbien och Kroatien. Mellan 60 000 och 70 000 personer har rusinska som modersmål och de allra flesta är tvåspråkiga. Det bor ungefär 35 000 rusiner i östra Slovakien, mellan 15 000 och 20 000 i norra Serbien och i östra Kroatien, och det finns mindre grupper i Polen, Ukraina och Ungern. En del rusiner har utvandrat till Nordamerika, bland dem Andy Warhols föräldrar. De kom från en by i Karpaterna i östra Slovakien och Andy Warhol, eller Andrej Varhola på rusinska, är ett stort namn bland rusinerna trots att han aldrig har besökt föräldrarnas hemtrakter.

Rusinernas urhem finns just i den norra delen av Karpaterna, i ett område som nu ligger i östra Slovakien. Under 1700-talet utvandrade en del av rusinerna till det som idag är Serbien där de bosatte sig i fina jordbrukstrakter i Vojvodina och så småningom också i östra Slavonien i Kroatien. Där blev rusinskan ett litteraturspråk kring förra sekelskiftet men framför allt har utgivningen av tidningar, tidskrifter och böcker ökat sedan 1960-talet. Det finns rusinska skolor, radio- och TV-sändningar på rusinska och det finns en rusinsk institution vid universitetet i Novi Sad. Rusinskan är dessutom ett av sex officiella minoritetsspråk i Vojvodina. Byn Ruski Kerestur (serb. Ruski Krstur) fungerar som kulturellt centrum. Rusinerna är mycket intresserade av folkmusik, folkdans, körsång och teater och rusinska folkdanstrupper har uppträtt utomlands.  Förutom språk, ursprung och kultur har också kyrkan varit en sammanhållande kraft. Rusinerna är uniater, vilket betyder att de är katoliker men har en ortodox liturgi. 

Den rusinska samlingen består alltså främst av material från rusinerna i Vojvodina och Slavonien. Bland tidskrifterna kan nämnas: Švetlosc, Tvorčosc, Rusin och Nova Dumka och bland kalendrarna Narodni Kalendar. Här finns också mindre ordböcker, grammatikor av Julijan Ramač och Mikola Kočiš, övrig språkvetenskap, historia, folklore och skönlitteratur. Bland de skönlitterära författarna märks Havrijil Kostel’nik Homzov som skrivit det första skönlitterära verket på rusinska, diktsamlingen Z mojoho valala, 1904. Andra skönlitterära författare som finns representerade i samlingen är Irina Hardi Kovačevi, Đura Papharhaji och Julijan Tamaš från Vojvodina och Silvo Erdelji från Kroatien.

Den rusinska samlingen är uppordnad och uppställd på Karin Boye-biblioteket, men den är inte katalogiserad i Libris eller Disa.

Text: Eva Rönnerdal